Jaja, jag bemödade mig inte ens att skriva färdigt förra inlägget. Jag är inte så förvånad, men så blir det med det här skrivandet. Lustfyllt, när jag känner för det. Ni missade ett antal stycken där jag sågade min egna tekniska förmåga, hur jag snarare blivit mer osäker än bättre sedan juniortiden och hur jag ändå inte tar tag i saken. Det lär finnas fog för att återkomma i ämnet, jag tänkte inte ta tag i saken under nästa år heller.
---
SM blev en flopp. Jag gick visserligen till final på medeln men där gjorde jag ingen glad. Sjuk över lången (såklart) och missade årets bana och hela höstens mål. Eller, det ena av två mål under hösten. Det andra gled ur händerna när Oskar blev sjuk inför stafetten. Vi genomförde en bra stafett, vi som sprang, och det är väl det som räknas i slutändan. 27 gled vi i mål som, Attundas nästa bästa placering på våra tio år som klubb, men det var en bit ifrån vad vi siktat mot under året. Höstens SM sällar sig till övriga års SM, en icke-händelse, en lång, utdragen besvikelse.
---
Såg ändå fram emot det som återstod av hösten. DM x2, Smålandskavlen och mitt första ultra-SM på 5 år. Det började bra med årets bästa ben på natt-DM. +3.28 på Gustav, tvåa före Hector och Glebov trots en bitvis svajig teknisk prestation där jag bland annat lyckades besöka sexan före femman. Ett steg framåt, kändes det som. Eller två steg, snarare. Men kortvarig är glädjen, och söndagen samma helg blev slutet på den här säsongen. Inledningsvis gick det prima och jag blev lite förvånad när jag hämtat in Glebov med två minuter efter bara 20 minuters löpning under stafett-DM. Kände mig stark och tyckte att Glebov kändes trög, så när han började gå i en backe försökte jag springa ifrån honom. Årets roligaste ögonblick, tills det att jag inte hade koll på var jag var och var jag skulle och jag fick snällt rätta in mig bakom han som tog reda på var vi var. En minut senare halkade Glebov ner för en kant, slet med sig mossan från marken precis innan jag satte mina fötter där. Jag halkade ner för samma kant, satte framdelen av vänster fot på en rot och landade sedan med all kroppens vikt på vänster häl. Ett rejält genomslag, eller hur man ska säga, och en rejäl smärta efteråt. Haltade vidare och lyckades hänga på Glebov hyffsat in i mål, men det gjorde ont.
---
"Det skönaste med att inte vara skadad under hösten är att slippa inleda vinterträningen med att vika två månader till uppbyggnad, innan man kan börja jobba med saker" Daniel Roos, någon gång under september 2018. Det går fort i hockey.
---
Nu avrundar jag säsongen och det blir ingen start i Smålandskavlen eller ultra-SM. Jävligt tråkigt, men ingen idé att stressa igång foten. Den är fortfarande svullen och något ben ligger snett i den, men det kan inte åtgärdas förrän svullnaden gått ner. Jag har kört på med alternativ träning i snart tre veckor men det verkar inte så bra för foten, så nu blir det träningsfritt i en vecka för att se hur den reagerar på det. Förhoppningen är att vara redo för vinterträning 1 november men det får ta den tid det tar, det sista jag vill ha är långvariga problem med fötterna.
---
Smålandskavlen förresten, ser ut att bli fler lag i seniorklassen än förra året. Kul, stafetter behövs och vi får alla hjälpas åt för att de ska överleva.
---
428 timmar träning under träningsåret 2018 blev det. Det kanske kommer in några mer timmar men inga större volymer. 80 % löpning och resten är en mix av cirkelstyrka, lyftning och lite alternativ träning. Slår eget rekord i mängd med 60 timmar trots lite mer än 20 dagar utan träning. Årets målsättning var 480 timmar och den målsättningen återstår inför nästa år. Likt i år kommer den fysiska biten av träningen prioriteras över den tekniska och eventuellt blir det start i både Göteborgsvarvet och Lidingöloppet, för att prioritera den biten ännu mer.
---
25-manna gick ju bra. Både pratet i mikrofonen och banorna vi strängat verkar ha fallit väl ut och det känns bra. Alltid kul att det blir uppskattat när man lägger ner lite tid på saker och ting. Jag fick inte skäll av en enda person under söndagen, förvånande nog. Var förberedd på en del ilska över vissa banor men gubbarna kanske bommade för mycket för att våga klaga.
---
På återseende, allesammans. Får se när jag får feeling för att skriva något mer här, det kan bli nästa vecka och det kan bli i mars.
