torsdag 20 juni 2013

Jukola

Årets Jukola blev en stor besvikelse. Återigen fick vi en tuff förstasträcka och sträckorna därefter gick varken bra eller dåligt, alla sprang okej och om vi gör det så blir placeringen inte speciellt bra. Årets blev 97, 37 platser sämre än förra året och vi alla var besvikna efteråt.

Min egen prestation var sådär, fysiskt kändes kroppen dålig, men benen kändes inte lika tunga som tidigare under våren och jag kunde ligga på ordentligt i löpning igen, även fast formen är dålig. Tekniskt så var det ostabilt och slarvigt, små missar hela tiden gjorde att jag slängde bort mycket tid i onödan. Karta finns i kartarkivet.

Nästa stora tävling är O-ringen som jag hoppas kunna genomföra med ett par lår som vill springa fort, och förhoppningsvis hinner jag träna lite innan det också.

fredag 14 juni 2013

På bättringsvägen

Benen har behövt tid på sig att återhämta sig. Benen blev överbelastade, eller en lokal överträning kan man också säga. Det blev för mycket under våren, där väggningen under ultran kombinerat med för lite vila innan natten och sprinten samt 3000 m veckan därefter gjorde att benen aldrig fick vila och sedan konstant fortsatte att brytas ner. Det hela fortsatte under Tibro, Tiomila och Närketävlingarna där låren var stumma och tunga redan under uppvärmningen. Jag har hela tiden trott att det varit dålig form som varit problemet, men insåg efter Närke att det var något annat och drog då i bromsen och ställde in sundsvalltävlingarna. 

Efter det så blev det till att försöka lista ut vad som var fel och varför det gick fel. Vad som var fel var svårt att lista ut exakt, men jag själv, sjukgymnast och läkare förstod väl att benen var trötta och överträning var diagnosen jag fick. Efter att under våren väggat på Ultran och sedan sprungit natt & sprint SM samt 3000 m på tio dagar utan egentligen vila emellan någonstans så var det inte speciellt svårt att förstå varför det gick fel. Jag tävlade och tränade för hårt och vilade för lite efter ultran. Från ultralången till Örebrohelgen sprang jag 15 hårda pass i tävlingsfart på 29 dagar, vilket bevisligen var alldeles för hårt. Förmodligen var det också så att jag på de pass som skulle varit lugna sprang för fort och det gjorde att det slet på benen istället för att återhämta dem.

Planen för att få låren tillbaka på banan igen blev lugna, korta distanspass löpning och alternativ träning i form av cykel och rullskidor. Det har blivit bättre och bättre sakta men säkert, speciellt från cykelpassen som verkar hjälpa mycket i återhämtningsfasen. Testade benen på en skogssprint i måndags, när jag sprang kändes det bättre än under hela våren förutom inledningen av ultran, men efter blev benen återigen trötta och tunga. Men skillnaden mot tidigare i vår var att benen återhämtade sig någorlunda till dagen efter och jag kände att det var på rätt väg. Då bestämde jag mig även för att springa Jukola, där jag blivit uttagen på fjärde sträckan i vårat förstalag. Målet är att slå förra årets placering, 60, vilket jag ser som klart möjligt med tanke på hur bra alla sprungit i vår. Efter jukola ska jag förhoppningsvis kunna återuppta något som liknar riktig träning igen och hoppas kunna vara tillbaka i slag till O-ringen.