måndag 18 juni 2018

En problemfri vår fylld av problem

Jag har tänkt att återuppta mitt skrivande här, som legat i träda några år. Vad det kommer skrivas om återstår att se, men grundtanken är att det blir en liten mix av både det ena och det andra, högt och lågt. Hur det går återstår att se.

En problemfri vår fylld av problem. Så sammanfattar jag våren efter att ha genomfört min första hela vårsäsong under de sju år jag bedrivit någon form av satsning. I det stora hela har det varit problemfritt från första oktober till skrivande stund. Under augusti '17 fick jag en astmadiagnos vilket löste de andningsproblem som förstört både träning och tävling under varierande perioder de senaste åren. Det kombinerat med lite ändrad styrketräning (lite tyngre vikter istället för enbart cirkelstyrka) har gjort att jag kunnat delta i det jag velat under våren och knappt haft några avbrott i träningen under vintern. Det enda större avbrott jag haft kom i mars då jag fick ont i mina stortår och fick diagnosen Hallux Valgus. En vecka alternativ träning kombinerat med små gummibitar mellan stortå och mellantå löste saken för denna gång. Visserligen är det inte hållbart att springa runt med gummi mellan tårna resten av livet, men det duger för stunden.

Så, vad landade då en problemfri vinter i? I ingenting, typ. Det har varit en vår kantad av andra problem än skador och antalet gånger en viktig tävling kombinerats med bra fart och en god (duglig) teknisk prestation kan skrivas till noll.

Stora delar av april genomfördes med någon slags seghet i benen som jag inte riktigt kände igen sen tidigare. Det kändes fint på lite hårdare underlag, typ stig och väg, men inte i skog. Det tog några veckor innan det lossnade och så här i efterhand har jag insett att jag inte var tillräcklig van vid att springa i skog- snö i Falun från november till april och för få resor söderut gav inte den form jag tänkt mig.

Efter 10mila lossnade det rätt rejält och på både tävling och träning kändes det riktigt bra. VM-tester i Lettland närmade sig och en plats till student-VM kändes möjligt, tills dess att jag blev sjuk. Sex dagar utan träning följt av två dagar med träning och en sänkt kropp gav inte de förberedelser jag behövde och tävlingarna i Lettland gick åt helvete.

Helgen efter VM-testerna rundade jag av våren med Jukola. Med oförklarligt trötta ben släpade jag mig runt sträcka 3 och stämplade i mål +19 minuter på G. Bergman som var sträcksnabbast.

Det är svårt att sätta en känsla över våren som helhet. Jag har haft betydligt högre målsättningar än vad resultaten visar, men jag har kunna deltaga i det jag velat. Många frustrerande och besvikna stunder efter tävling blandas med någon form av lättnad över att få vara med där det sker, och jag landar i att jag lämnar den här våren med någon slags positiv känsla trots allt.
Ibland får man helt enkelt välja glädjen.